Elvis

Superfin led! Lika att göra när betan för toppen satt fräsch i huvudet efter milstenen. Det känns orimligt att det skulle vara tre grader mellan Lill-Elvis och Tjock-Elvis därav nedgradering.

Var bra precis 20 år sedan jag klättrade den sist. Lika härligt att klippa ankaret idag. Då var det bråttom att hinna redpointa den innan Julia skulle födas. Kommer också ihåg när jag och Fredrik B började spana upp mot bultarna på slutet och undrade om någon hade klättrat den förut. Sedan började resan med oändliga press. Hoppas man är i form att klättra den 20 år till. Fantastisk led.

Dubbeltick! Med milestoneslutet fräscht så gick länkningen som en dans, på första försöket! Lill-elvis krävde en jamhandske och några försök :)

Blev lite av ett hjärnspöke! Skönt att få ner den till slut! Pumpen från lillelvis var svår att bli av med... Gummi till hjälp på både hand och lår

After so many routes here it was plesiosaur to climb on some without boulder. Pure endurance... nice for end of day:)

Den led jag kämpat längst med och som gett mest. Tack Elvis för allt du lärt mig!