Långt ned i halsen

Förvånansvärt fin. Detta är graden i föraren, men många verkar anse att den är hårdare. Jag vet inte.

Precis vad man kunde vänta sig från en Mats Olofsson-led, dvs sandbaggat, elakt bultat och ett snuskigt lednamn.

Ganska ojämn, men rätt ok. Mossig på toppen, men går att klättra ändå.

Gick vänster om de första två bultarna men det visade sig sen fungera att gå rakt upp också.

Saknar beta. Förstod inte hur jag skulle lösa kruxet. Fulade mig förbi med hjälp av trädet. Tungt, krimpigt.